listi listi
ja, nu tar snart året slut. kanske har du någon gång kopplat upp på internet vid ett årsskifte och upplevt det som att alla gör listor. svettigt med listor. här kommer en ganska osvettig lista på skivor jag tror släpptes 2006. de är alla bra.
cat power - the greatest
benoit pioulard - precis
the curtains - calamity
matmos - the rose has teeth in the mouth of a beast
under byen - samme stof som stof
the curtains - calamity
yo la tengo - i am not afraid of you and i will beat your ass
the blow - paper television
thom yorke - the eraser
califone - roots & crowns
bäst är cat power-skivan. matmos-skivan är lätt sjukast. jag mår lite illa när jag hör den. nick föreslog en gång någonting om smak och att vissa smaker är lika goda som de är äckliga och eftersom man inte kan bestämma sig återvänder man. det kanske inte var så han sa, men det är så jag tänker att det kanske kan vara. yo la tengo-skivan är inte skitbra, inte lika bra som spelningen på kb för ett tag sen, och thom yorke kan man störa sig på för att det är lite segt att tänka på honom, men jag gillar den skivan nu.
och så vidare. jag vet att det finns fler bra skivor men jag har det lite märkliga problemet att jag bara kan komma ihåg tio saker åt gången. idag på jobbet mindes jag plötsligt hur rädd jag kunde bli som liten när jag tänkte på hur universum aldrig slutar. om man går vilse i rymden och svävar bort så fortsätter man göra det för alltid, tänkte jag, men man brinner ju upp och dör till slut. att brinna upp är också ganska otäckt att tänka på. sen fick jag återkommande mardrömmar om trappan i huset vi bodde. hur jag snubblade och drogs in i ett stort snurrande otäckt hål som man aldrig kommer tillbaka från.
marcus
cat power - the greatest
benoit pioulard - precis
the curtains - calamity
matmos - the rose has teeth in the mouth of a beast
under byen - samme stof som stof
the curtains - calamity
yo la tengo - i am not afraid of you and i will beat your ass
the blow - paper television
thom yorke - the eraser
califone - roots & crowns
bäst är cat power-skivan. matmos-skivan är lätt sjukast. jag mår lite illa när jag hör den. nick föreslog en gång någonting om smak och att vissa smaker är lika goda som de är äckliga och eftersom man inte kan bestämma sig återvänder man. det kanske inte var så han sa, men det är så jag tänker att det kanske kan vara. yo la tengo-skivan är inte skitbra, inte lika bra som spelningen på kb för ett tag sen, och thom yorke kan man störa sig på för att det är lite segt att tänka på honom, men jag gillar den skivan nu.
och så vidare. jag vet att det finns fler bra skivor men jag har det lite märkliga problemet att jag bara kan komma ihåg tio saker åt gången. idag på jobbet mindes jag plötsligt hur rädd jag kunde bli som liten när jag tänkte på hur universum aldrig slutar. om man går vilse i rymden och svävar bort så fortsätter man göra det för alltid, tänkte jag, men man brinner ju upp och dör till slut. att brinna upp är också ganska otäckt att tänka på. sen fick jag återkommande mardrömmar om trappan i huset vi bodde. hur jag snubblade och drogs in i ett stort snurrande otäckt hål som man aldrig kommer tillbaka från.
marcus
Kommentarer
Postat av: rickemune
the blow is the shit
Postat av: Anonym
ja, det är det.
Trackback