statement I & II
På ett motsvarande sätt har den svenska alternativmusiken omtolkat sin egen innebörd. Politiska anspråk i musiken är idag antingen raljanta eller extremt svävande, men helst helt frånvarande. Reformen av den svenska poppen har gynnat ett gäng före detta outfits som i desperat jakt på revanch överdoserat på kulturellt kapital och snygga t-shirts. Subkulturer betyder något, inte bara för de som tillhör dem, utan för samhället som projekt. Människor skapar en motidentitet, de definierar sig mot etablissemanget och de rådande maktstrukturerna. De gör samhället mer dynamiskt och mindre förutsägbart. Grunden för subkulturerna (i alla fall indien) har varit en massa misfits i mindre och halvstora städer som kunnat relatera till ett utanförskap som manifesteras i musik och estetik. Indieskivbolag, klubbarrangörer, bloggare och band har succesivt undergrävt basen för denna sin egen betydelse. Man har bytt bort sin långsiktiga betydelse mot gästlisteplatser, ryggdunkar och en kort period som kulturmakthavare. Det finns något oerhört motbjudande över folk som utsuderat dansar till musik, vars fans de själv föraktade för fem år sedan och som de överhuvudtaget inte behöver befatta sig med idag. Eftersom de har flyttat ifrån Svalöv för länge sen.
- Niklas
inget liv...
fuck yeah!
jag säger också: fuck yeah. kunde inte sagt det bättre själv.
Jag ansluter mig till ledet av ryggdunkare för att tacka för en bra text. Sen ska jag dansa till indiedisco och längta efter en bra slammerpop låt, det var länge sedan. Fuck, yeah!
jag hatar den nya regeringen så mycket. jag hatar den nya budgeten. varenda liten detalj är så provocerande. hej jag heter marcus. jag är lite ledsen för jag har precis fått bekräftat för mig att jag inte duger.
fuck no! varför skulle saker och ting ha varit bättre förr? homofobi, kvinnoförtryck och rasdiskreminering var betydligt värre till exempel på 90-talet. och indiemusiken är ju hundra gånger bättre idag än på 90-talet då det bara var massa gitarrer och killar i alla band. i dag finns en mycket större bredd helt enkelt.
Dock håller jag med om att den nya regeringen är vidrig. hur kan man vara för ett ökat klassamhälle?
Jag sitter också och retar upp mig men mest på Sydsvenskans jävla kuksugar och rövslickar redaktion som försvarar fuskar brackorna. Det finns fan ingen ursäkt att vara moderat, fy fan säger jag och mark my words, de kommer suga ut det här landet och misslyckas lika kapitalt som senast. Inte för att den förra regeringen var några sociala rättviskämpar men det är skillnad på restriktioner och folkmord. Förövrigt anser jag att Kartago borde förstöras.
mycket är bättre nu än på 90-talet, men fan inte indiemusiken.....
.
ok, när skrev jag att samhället var bättre på 90-talet? eller bättre förr? Om jag hade skrivit att det var bättre förr hade det varit av följande anledningar: Jag tror att en solidariskt finansierad välfärdspolitik är bättre än en vinstdrivande. Jag tror att socialliberalismen är bättre än nyliberalismen. Jag tror att deltagande är en förutsättning för demokratin. Jag tror att neutralitet är bättre än nato-sammarbete. etc. Självklart är ingen utvecklingslinje helt entydig. Grattis bögar och utlänningar, bra jobbat.
Mina indieomdömmen är inte estetiska, utan beskrivande. Man kan mycket väl gilla indien mycket mer idag och samtidigt inse att subkulturen inte är subversiv, att den blivit en jävla överklasskultur; 2000-talets Verner von Heidenstam.
Ok. sorry. you lost me.
men jag tror ändå att subkulturen eller vad det nu är vi snackar om är på sin topp.
och jag är inte säker på att "vår" kultur är en subkultur. Jag kan dock inte nog understryka hur mycket jag gillar den här diskussionen. underbart.
ok. jag är helt lost.
och jag är inte helt säker på att "lost" verkligen är lost...
och jag är inte helt säker på att "lost" verkligen är lost...
Jag tror jag fattar och jag håller med subkulturer är den nya mainstream. Så för tillfället är det väldigt indie att lyssna på och vara kommersiell på ett medvetet sätt och att diskutera Aguileras nya med naiva ögon men ändå indiesnobbism. Hmm, förlorade mig själv men jag fattar och det är faktiskt obehagligt.
allt är postironins fel
Fasst jag tror på post-ironin som strömmning. Det stora felet ligger nog i händerna på oss ironiker som tror vi kan vara post-ironiska.
jag slant visst på s knappen.