regnskogen
rolls är mitt favoritband genom tiderna. bäst är rolls när de gör lite fel, så för att göra dom rättvisa tänkte jag bjuda på ett av deras mest felaktiga musikstycken, men först måste jag bara berätta en grej. alltid när jag lyssnar på rolls, så försöker jag tänka på regnskogen. ibland ser jag den klart och tydligt framför mig, och om jag håller mig fast tillräckligt länge i drömmen så kan jag nästan känna hur dess fantastiska tätma omsluter mig. men så härförleden hörde jag att om man lägger regnskogen i ett glas coca cola på kvällen, så är den borta nästa morgon. att den fräts bort liksom. denna information tog lite "udden av det" för mig. först blev jag otroligt förorättad. jag vägrade tro att regnskogen, som alltid varit min hjälte skulle kunna vara så fragil. men sen kom jag på en lösning; kanske är våra hjältar så bra för att de i grund och botten är precis som oss själva? hade man uppfunnit regnskogen idag så hade den förmodligen inte ens tillåtits, men så är det nog med dig och mig också. det minsta vi kan göra är nog att helt enkelt behandla den som en människa.
kuf
från skivan "rolls play für elise"
Kommentarer
Trackback