the dudes

En av våra fina svenska artister är Charlotte Perelli. För många unga tjejer är Charlotte någon att se upp till, ett stöd som visar att oavsett vilka bekymmer man drabbas av så lönar det sig att dunka upp ett leende stort som Halland och bara stråla.

Kanske någon ung tjej, efter kvällens "skräptävling" i Hjärnkontoret på svt, kommer att skrika "mamma pappa jag vägrar sopsortera för Charlotte Perelli gör inte det !!! ; ). För det var precis vad Charlotte Perelli sa att hon inte gjorde I DIREKTSÄNDNING!!! Och lite senare på kvällen när modern och fadern ligger och snart ska "släcka lampan", så säger modern: "Alltså, jag förstår inte hur Charlotte Perelli kan säga sådär, förstår hon inte att hon är en förebild?!".

jag hade stopp i vasken och kunde inte få rätsida på det, så hyresvärden fick komma hit och operera. jag vet inte hur länge hon höll på där ute i köket och slamra. själv läste jag tidningen och drack kaffe. man ska ju inte stå och stressa hantverkare när de jobbar. plötsligt började hon skrika helt skräckslaget det var tydligen bobo som satt sig på tvären igen.



han ska alltid hålla på och fula sig i vasken så vattnet inte kan rinna ner. nu är ju bobo hur snäll som helst, men det kunde ju inte min hyresvärd veta.

ja det är bra, bloggen. vila dig lite du. det är du värd.
och glöm inte; vad som än händer så kommer du alltid att.

- nä men du vet sånna dagar när man först vaknar precis som vanligt och sen upptäcker att man är alldeles full av kompromisslöst hat.

- ja, jag vet

calle har styrt upp en grej på mejeriet med soppa och en massa bra musik. bakers har fått äran att vara med. sist vi repade inför en spelning bestämde jag mig för att inte göra så igen. dels har jag en tendens att inte stå fast vid mina beslut, vilket kan vara antingen bra eller dåligt beroende på beslutets kvalitet, men framförallt har jag så sjukt fina vänner. det gör det värt. på lördag.. nej på söndag består bakers av martin, micke, niklas, hannes och jag. pepp!

Tre sekunder tidigare säger en okänd mansstämma "bajs" och lägger på.

Ända sedan jag var barn har jag fått höra, -äta bör man annars dör man! och det verkar faktiskt ligga en hel del i det. Men samtidigt är det så mycket man bör göra hela tiden. Man bör även vara snäll, annars riskerar man att drabbas av olycka. Massor av olycka. Visst har det hänt att jag någon gång i ett svagt ögonblick gjort något som inte alls varit snällt, som när jag blev sur på min bror för att han rev min koja jag omsorgsfullt byggt av två stora lakan med blommor på. Jag vill minnas att jag högt skrek ut hur dumihuvet han var, rent av riktigt,riktigt dum. Det kan jag ångra idag. Men jag äter varje dag, så det borde kvitta.

pj harvey har släppt en ny skiva. det var nära att jag ignorerade den. tänkte att jag hade misstagit mig och att hon kanske inte var så bra ändå. henens två senaste skivor har ändå mest gjort mig på dåligt humör, och med vissa undantag här och där säger inte de gamla mig så mycket heller längre.

så jag mailade henne och sa precis som jag kände. jag gjorde en (redan en) klassiker?, dvs jag skrev först och tänkte sen. denna min impulsiva handling, om än produkten av en lång tids gnagande oro lämnade mig med en disktinkt känsla av att ha gjort mig en ovän i pj harvey. röster i mitt inre uppmanade mig på förnuftig skånska att ta det lugnt. äh, skit i honn marcus.. ba låt honn va..

så om jag varit bättre på att lyda order hade jag helt missat denna nya skiva. hade ju varit synd eftersom den är riktigt riktigt bra. den låter typ lite som den ser ut på omslaget. ganska otäck. utan tvekan jättedeprimerande. fast det är ju oftast inte, bortsett från kanske den där skivan pink floyd gjorde om väggen som jag iofs också gillar, en negativ egenskap när det gäller musik.

köp den. det hade jag gjort.

hej upphovsmannen till det förra inlägget,
jag fick en svårmodsattack och tog bort det. förlåt.

marcus

...och så plötsligt, den 5e november 2007 klockan 03:32 kom han på var allting gick fel. en gång på högstadiet lånade han ut sin highway to hell-skiva till isak. sen var den borta. isak som annars mest gillade mike oldfield, drog han sig till minnes.

jag har precis börjat läsa en KLASSIKER  i brist på annan bok att läsa. Singoalla av Viktor Rydberg. Som sagt så har jag precis börjat och kan inte uttala mig om berättelsen som sådan, men shit alltså.....

tänk så här:

-1300 tal i småland, mörka skogar och mitt i dessa ett stort slott men vallgrav och hela alltet (kanske krokodiler i vallgraven?). En mäktig riddare bebor slottet med sin familj och sina undersåtar. Vad kan en sådan övertuff typ heta?

SVAR: Riddar Bengt.

Jag är helt mållös.