the dudes -

promenix

THE PROMENIX - S/T (skulls of sacrifice records 2007)

med sin tredje självbetitlade skiva om att gå i skogen befäster de (på nytt) sin ställning som dödsmetallens absoluta mästare. ondska när den gör som ondast!

2007-04-24 @ 14:46:49 Permalink musik Kommentarer (2) Trackbacks ()

nytt avsnitt

OJOJ! nytt heroesavsnitt!

2007-04-24 @ 12:13:40 Permalink musik Kommentarer (2) Trackbacks ()

Dans, ans, ns, a

Ibland vill man bli pepp och dansa hemma i lägenheten. Jag och Alma brukar dansa till Oh no Oh my, och ibland bjuder Alma hem några polare, så det blir rena nattklubben, fast på dagen...Det svänger på det där riktigt svängiga sättet, ni vet vad jag menar. Så rulla ner rullgardinen å indie-dansa på bästa sätt!

2007-04-16 @ 11:49:19 Permalink musik Kommentarer (5) Trackbacks ()

alice cooper

shit jag gillar alice. "störtskön" är ett roligt ord som passar här.

did you see me with a smile on my face?
then you know i'm a mental case

caught in a dream
second coming

från skivan "love it to death".

2007-04-14 @ 01:08:36 Permalink musik Kommentarer (1) Trackbacks ()

HOUSES IN MOTION HAR EN SKIVA ATT VISA UPP

2007-04-13 @ 20:51:19 Permalink musik Kommentarer (4) Trackbacks ()

Mitt sista inlägg

Det senaste halvåret har bjudit på två musikaliska insikter. Jag handlade tidningen Sonic häromdagen eftersom Band in Box var med, och även om det var en lite tråkiga frågor så var det en fin bild. Iaf var det en intervju med Shins på klassiskt "plågad konstnär trycker ur sig mästerverk"-tema (under bilder av bleka indiekroppar som antagligen ger potensproblem i flera år om man tittar lite för längre). Alla som lyssnat på den där skvian vet ju att det inte ens är skuggan av ett mästerverk, men det är inte det som gör intervjun värd att nämna. Tvåtredjedelar in i artikeln framkommer var ångesten kommer ifrån; james mercer (som gör låtarna tror jag) har bott i ett ruffigt område. En gång i tiden var en sådan sak tillräckligt för att jag skulle älska ett band, för det går ju knappast att tänka sig en mer pinsamt medelklassig sak att säga. Som att "vi tvingades att titta på de fattiga, och vi gillade det inte". Jag hade säkert varit skiträdd hela tiden om jag var granne med ett gäng knarksäljare, men James Mercer har dessutom stake att säga att det, och att det är ur detta trauma som hans senaste skiva kommer. Samtidigt som alla vet att han är mångmiljonär för att han sålt en låt till macdonalds-reklam. Alltsammans är så underbat tarvligt att jag enligt all rimlig logik borde älska skivan. Men den låter mest tråkig.

Sak två. Jag älskade musik så mycket för att det lät så mkt bättre när man spelade med sina vänner. Gänget som skapar en egen värld i en replokal (eller en orkester eller) är så vacker. Men också så naiv.

Jag började spela musik med Micke och Mackan i ett band som hette Kristen Bride. Vi gick till replokalen och drack öl och raljerade över att våra kompisar i Piotor envisades med att fråga om vi lyssnat på Iron Maiden "på riktigt", vilket vi inte hade. Ibland drack vi vin. Sen gjorde vi två skivor, Hannes och Martin kom med, jag gjorde tre bsu-skivor, Big Ship gjorde en skiva och His New Job gjorde en som den bredare allmänheten tyvärr aldrig fick ta del av. Någon gång började vi spexa om oss själva som "the dudes". Det låter ju lite som snubbarna som aldrig rör sig från sina väl insuttna barstolar, som alltid pratar om samma saker med samma människor och som känner en stor kärlek till de andra snubbarna på de andra barstolarna utan att så mkt behöver sägas. Det var en bra beskrivning.

Det som gav näring åt mitt musicerande var inte bara glädjen över att skriva låtar, utan också att få träffa människor jag gillade, som att den outtalade samhörigheten i sig var ett ändmål . Jag spelar inte musik med the dudes, därför är jag inte en del av den samhörigheten längre. Det är bara konstigt att ha en musikblogg om en imaginär plats som jag kan plocka fram då valfri person liknar oss vid Elephanp 6. Jag kommer inte skriva mer här. Om ni vill veta saker om mitt band, Big Strong Union (som jag iofs hoppas att jag lyckas ta död på snart), så kommer det snart finnas en blogg. Adressen är www.bigstrongunion.blogg.se. Kolla om några dagar.

Få nu inte för er att detta handlar om techno. Det handlar om punk, riktigt långsam eller mera snabb.
Glöm aldrig Kristen!

/Niklas

2007-03-28 @ 14:33:43 Permalink musik Kommentarer (9) Trackbacks ()

2007-03-11 @ 16:07:04 Permalink musik Kommentarer (3) Trackbacks ()

introducing: ALMA - yngsta medlemmen i the Dudes någonsin!

2007-02-24 @ 13:59:58 Permalink musik Kommentarer (15) Trackbacks ()

bakers

så nu var den nya skivan klar... nästan. omslag saknas fortfarande, så om nån sitter och trycker på förslag till ett sånt så tas det emot med glada armar.

all musik är inspelad och klar i alla fall. riktigt go skiva blev det till slut.

1. blue skies
2. oh no
3. endless
4. meanwhile
5. they'd like to know what happened here
6. ancestor contest
7. minuses

bakers at dawn den här gången var jag och pelle. jag heter marcus, och du läser ett inlägg i dudesbloggen.

2007-02-20 @ 18:23:21 Permalink musik Kommentarer (8) Trackbacks ()

Klas lo-fi-chock på Bodoni

En göttig spelning, mer Pavement än Silver Jews numera, rockigare och sånt, men utan att låtarna förlorar konturerna eller tappar i skärpa. Peppat, eller som Laban skulle sagt "sinnesbra".

Niklas

2007-02-16 @ 10:06:18 Permalink musik Kommentarer (3) Trackbacks ()