the dudes

Ända sedan jag var barn har jag fått höra, -äta bör man annars dör man! och det verkar faktiskt ligga en hel del i det. Men samtidigt är det så mycket man bör göra hela tiden. Man bör även vara snäll, annars riskerar man att drabbas av olycka. Massor av olycka. Visst har det hänt att jag någon gång i ett svagt ögonblick gjort något som inte alls varit snällt, som när jag blev sur på min bror för att han rev min koja jag omsorgsfullt byggt av två stora lakan med blommor på. Jag vill minnas att jag högt skrek ut hur dumihuvet han var, rent av riktigt,riktigt dum. Det kan jag ångra idag. Men jag äter varje dag, så det borde kvitta.

pj harvey har släppt en ny skiva. det var nära att jag ignorerade den. tänkte att jag hade misstagit mig och att hon kanske inte var så bra ändå. henens två senaste skivor har ändå mest gjort mig på dåligt humör, och med vissa undantag här och där säger inte de gamla mig så mycket heller längre.

så jag mailade henne och sa precis som jag kände. jag gjorde en (redan en) klassiker?, dvs jag skrev först och tänkte sen. denna min impulsiva handling, om än produkten av en lång tids gnagande oro lämnade mig med en disktinkt känsla av att ha gjort mig en ovän i pj harvey. röster i mitt inre uppmanade mig på förnuftig skånska att ta det lugnt. äh, skit i honn marcus.. ba låt honn va..

så om jag varit bättre på att lyda order hade jag helt missat denna nya skiva. hade ju varit synd eftersom den är riktigt riktigt bra. den låter typ lite som den ser ut på omslaget. ganska otäck. utan tvekan jättedeprimerande. fast det är ju oftast inte, bortsett från kanske den där skivan pink floyd gjorde om väggen som jag iofs också gillar, en negativ egenskap när det gäller musik.

köp den. det hade jag gjort.

hej upphovsmannen till det förra inlägget,
jag fick en svårmodsattack och tog bort det. förlåt.

marcus

...och så plötsligt, den 5e november 2007 klockan 03:32 kom han på var allting gick fel. en gång på högstadiet lånade han ut sin highway to hell-skiva till isak. sen var den borta. isak som annars mest gillade mike oldfield, drog han sig till minnes.

jag har precis börjat läsa en KLASSIKER  i brist på annan bok att läsa. Singoalla av Viktor Rydberg. Som sagt så har jag precis börjat och kan inte uttala mig om berättelsen som sådan, men shit alltså.....

tänk så här:

-1300 tal i småland, mörka skogar och mitt i dessa ett stort slott men vallgrav och hela alltet (kanske krokodiler i vallgraven?). En mäktig riddare bebor slottet med sin familj och sina undersåtar. Vad kan en sådan övertuff typ heta?

SVAR: Riddar Bengt.

Jag är helt mållös.

man vet aldrig var man har de där luriga små britterna. nu går folk omkring och säger att radiohead gett fingret åt skivindustrin. fräckt. de släppte skivan i mp3form, och så fick man betala precis så mycket/lite som man ville. lite sådär indie. det enda alternativet var då att beställa en specialversion med en extraskiva + en massa annat för 40 pund. fast sen visade det sig ju att skivan kommer släppas på vanligt sätt också, så i slutändan har de alltså fått riktigt många människor att först betala för mp3or, sen köpa skivan när den kommer ut och till sist ge efter för begäret och beställa specialversionen också. jag gillar det. de håller på och skojar med sin publik hela tiden. dessutom toklevererar ju den förbannade skivan. in rainbows är nog det fetaste jag hört på länge. jag kommer antagligen beställa 40pundsversionen. skit också.